Hultan

Vad göra då när snuvan smyger sig på igen, och med den en irritation över att inte kunna träna? Både för att jag ju vill det, ut och röra på mig, och har tid till det, och visst, lite för att ett litet borde ju viskar till ibland. Funderar på vad Linnas ord om att vara sin egen bästa vän betyder för mig och tänker att Tja, vad hade jag sagt om det var en av mina bästa vänner som tänkte som jag gör nu? Slappna av! Du vet ju att det bara är för en kortare period, och att det inte gör så stor skillnad i längden! Drick massa av ditt goda gröna te med honung, ät apelsiner, ta en extra stunds sovmorgon. Och bara, slappna av.

Och tack för kommentarerna mina hjärtan! Även om lite av min poäng också var det här med att jag inte vill träna för att vara duktig och sen kunna unna mig saker, men tja, så länge det inte går överstyr och man själv inte tycker det är jobbigt så, vadhelst som funkar för en själv!

Har precis läst två bloggar som vardera skriver jäkligt bra om det här med träning. Elin Grelsson om att alla är träningsmänniskor och att det handlar om att göra det för sig själv, och Linna Johansson som skriver en träningsskola med inlägg som är relativt korta och lätta att ta till sig, men samtidigt väldigt kloka och peppande. Läs, snälla läs! Det är så skönt att läsa om träning utan ackompanjerande borden och måsten och varför.

Framförallt gillar jag Linnas skola nr 2, där hon skriver om att tänka bort män, om man som tjej av olika anledningar blir avskräckt av män runtomkring; något jag skulle vilja utöka till att gälla folk överhuvudtaget. Tänk bort folk! Fokusera på dig själv! För det första så bryr sig folk mycket mindre än vad man tror, och för det andra, vad spelar det för roll om nån tycker att du har en fånig springstil, inte hoppar i takt med de andra, eller inte klarar lika många armhävningar som personen bredvid - so what! Du försöker ju i alla fall, och gör ditt bästa! Som i princip vad gäller allt annat, att om andra har tankar och åsikter om vad du gör så är det ju deras tankar och åsikter, varför ska de påverka och begränsa dig?

Och nr 5 och nr 6, om att det handlar mycket om vilken metod man har (att "misslyckanden" inte behöver bero på en själv, utan på metoden man använder!), och om att träning inte måste vara så jävla roligt; att mycket vi gör är "inte särskilt kul", men vi gör det ändå (tänk matlagning, tandborstning, vissa skoluppgifter osv). Att om man vill träna för att man mår bra av det, just nu likaväl som om 40 år, så kan man få in det som en vardagsrutin även om det inte är det roligaste som finns (även om det såklart skulle underlätta!), men om man gör det för att man "borde", så håller det nog inte så länge... En jämförelse tex att om jag har en skoluppgift som jag inte är speciellt exalterad över, så ser jag ändå till att göra den, oftast så bra som jag kan, för att jag vet att den är del av något större, att den är en del i något som antagligen kommer ta mig till ett jobb som jag vill ha. På liknande sätt kanske jag inte är jätte-exalterad över att gå upp extra tidigt en morgon för att hinna med en joggintur innan skolan, men eftersom jag vet att jag i längden mår bra av det, så gör jag det ändå. Sen gillar jag nr 9 också, som jag vill utöka till alla områden av livet, om att vara sin egen bästa vän.

Jag har tänkt en del sen ett tag tillbaka (ett år? mer?) om att träning är något jag gör för min egen skull, för att jag mår bra av det, och för att jag tycker att det är skönt. Jag försöker fokusera på just hur skönt det är att röra på sig, och på hur det känns just idag (inte nödvändigtvis jämföra om det går bättre eller sämre, utan snarare i termer av "mer energisk" "mer seg" "orkade mer på slutet" osv, alltså mer om just hur det känns) och hur tacksam jag är över att ha en kropp som kan göra det! Och eftersom jag vet att jag vill röra på mig visst mycket, för att jag mår bra av det, så försöker jag se till att få in det i vardagen. För om det blir en rutin - lite på samma sätt som att veckohandla kan bli en rutin, att fundera över vad jag ska äta olika dagar och vad som behövs handlas inför det - så blir det till slut inte ett jobbigt "måste" utan något jag reflexmässigt gör i vardagen, träning likaväl som matplanering och handling. Självklart går det uppochner, vissa dagar känns det roligare och lättare än andra, och vissa dagar struntar jag helt i det, och det måste man göra ibland, tycker jag! Linna skriver bra om det också, ett sätt som jag inte tänkt på tidigare, om att även om man pausar (en gång, en vecka, ett år), så tänk ändå att "Jag gör fortfarande det här".

Men framförallt. Att det inte handlar om borden, måsten, och att vara duktig. Utan om något man gör för att det är bra för en själv, för att få en stund att bara vara ett med kroppen och att komma bort från allt annat (som Elin Grelsson skriver om), och för att det är skönt och roligt. Jag har ännu inte lyckats att få dessa perspektiv till att 100% genomsyra hur jag ser på träning, men, jag vill, och jag försöker.

Sen, träning och träning, eller aktivitet? Träning är ju aktivitet, så all aktivitet blir ju träning! Alltså, det behöver ju inte vara joggingtur, spinning- eller jympapass, eller lyfta-vikter-på-gymet bara för att kallas träning; att röra på sig överhuvudtaget kan ju vara träning! Promenad, dans, städning? Och träning kan ju lätt få de där borde-måste-duktig-vibbarna, vilket gör att jag kan föredra att kalla allt bara för aktivitet, eller rörelse. Samtidigt, för egen del, så skiljer jag på träning och rörelse, eller olika aktiviteter, eller hur man nu vill säga. Dansen tex, är för mig inte något jag gör för att träna. Det är för att det är så jäkla skoj, och för den sociala kontakten det ger. Visst, jag ser det som ett plus i kanten att jag även rör på mig - men hade det varit typ att spela bridge som jag fastnat för istället, så hade det varit för roligheten och det sociala även där! Vad det nu var för poäng jag hade med det... Jomen bara typ att när folk kommenterar att Och så är det ju så bra träning! så tänker jag att ... ja, fast det är liksom inte det det handlar om.

Hur tänker ni om träning? Vad får er motiverade?

Sängen hela dan igår, såg klart säsong två av True Blood! Precis så produktiv man ska vara när man är sjuk. Känner mig lite bättre, men fortfarande inte bra idag. Så det blir inget av den planerade utgången för mig, med Stina och hennes Sverige-besök; jag som var så sugen på att gå ut och dansa tidigare i veckan! Men, nästa lördag är det en ny Swing-dans-kväll, wohoo! Ikväll blir det istället bio och catch up med Erik, känns perfekt för en sån här dag! Kan nog bli Avatar i 3D, nån som sett den? Den kommer säkert vara förutsägbar och Hollywood-förmycket, men, samtidigt säkert rätt häftig, så, det kan vara kul att se själv vad det är för nåt. Innan dess tänkte jag ta en sväng på marknaden här där jag bor, en liten marknad på huvudgatan varje lördag, som jag fortfarande inte kommit mig för att gå på. Ska eventuellt träffa familjen jag jobbade för förra sommaren också, de bor här i området. Inte min "riktiga" familj alltså, med Fiona, pojkarna och Florence, utan pojkarna Pau och Abel, vars mamma var svensk och pappa spansk. Det funkade bra med dom, förutom en del strul med lön-utbetalningarna... Men jag fick ju alltid allt till slut, och, nu har vi pratat om att ses nån dag, och att jag kan sitta barnvakt där ibland och så.

Jag och Pau, som jag var mest med, eftersom storebror Abel gick i skolan de flesta dagarna.

OCH! Nu har Ebba kommit! Älskade systerdotter två! Igår morse, allt gick bra och alla mår bra! Längtar så tills jag får träffa henne i April! Grattis igen syster och Pontus, och Olivia!

Fortfarande inte bra, men inte helt fruktansvärt heller. Men, inte såpass bra att en skoldag känns okej. Har jag kommit fram till efter lite dividerande med mig själv. Grejen är den att jag skulle verkligen föredra att få de här presentationerna gjorda - förutom den jag blivit erbjuden att göra för förskolecheferna har vi även en presentation i en av kurserna, denna och nästa vecka. Båda kan jag ju utan problem göra vid senare tillfällen, det är inte det, utan bara det att jag själv hellre får saker gjorda, än att de ska ligga och vänta i bakhuvudet. Men men. Nu får det bli så. Släcka lampan och täcket över huvudet! Krya på mig!

Efter sista lektionen idag blev jag alldeles skakig, kände mig alldeles svag och lite illamående, vilket bara blev värre på vägen hem. Har legat i sängen hela kvällen (pratat med mamma och Emeliiie på Skype!), och tyckt lite synd om mig själv. Men istället för att försöka somna tidigt fastnade jag framför True Blood istället. Nu ska tänderna borstas i alla fall, så får jag se om lite sömn kan kurera mig. Känns som nåt som kommer gå över med lite tid bara, och på ett sätt vill jag känna mig bra när klockan ringer tidigt imorrn - vill gärna få gjort den där presentationen, istället för att ha den i bakhuvudet tills i slutet på februari, när jag skulle få nästa chans. Å andra sidan kanske jag vid det laget fått ihop lite intresserade folk, så att jag inte behöver göra den presentationen..? - men samtidigt skulle det ju vara rätt skönt att kunna konstatera att Nej, fortfarande inte bra, stänga av klockan, dra täcket över huvudet, sova bort halva dan, och spendera resten med att fortsätta kolla vampyrerna, och kurera mig med glass, typ.

Verkar det som, i alla fall. När jag var hemma över jul gjorde jag några tester, för att försöka utreda "attackerna" jag fått. Jag gjorde en magnetröntgen och ett sömn-EEG. Igår hade jag fått ett brev hemskickat till pappa, jag pratade med honom mitt i danskvällen och fick det, på ett sätt, sköna beskedet att de testerna inte visat något. Inget ovanligt i alla fall, men tydligen är min "högra sidoventrikel något vidare än den vänstra", fast det har bedömts som en normal variant. Eh, okej. Visst var det en otrolig lättnad att inte få beskedet att Eh, det är nog bäst att du kommer till sjukhuset NU! men samtidigt så undrar jag ju fortfarande vad det beror på. Och i brevet stod inget om att jag skulle få prata med nån om det här. Visst att de har begränsat med resurser, och testerna visade ju ingenting - men, jag vet ju fortfarande inte vad det beror på! Bara för att de här proverna inte visade nånting, ska jag bara acceptera att jag får de här konstiga attackerna, utan att veta mer om vad det beror på? Finns det inget mer man kan göra? Eller skulle det kunna ha nåt att göra med den där högra sidoventrikeln? Jag har hela tiden tänkt att även om de här testerna inte visar något, så vill jag fortfarande träffa nån att prata med. Få ställa såna frågor, höra om det är nån som känner igen det här, om de har några teorier om vad det kan bero på..? Speciellt med tanke på att jag förra året fick fyra såna attacker, istället för överlag en per år. Känns inte helt okej. Tänkte ringa imorrn och se vad dom säger, om jag kan få nån tid när jag kommer hem i påsk (6-12 april kommer jag vara i Sundsvall!).

Kanske kan tyckas konstigt att jag är såhär öppen om såna här saker i lilla bloggen, men, för det första är det inte så många som läser (vilket jag är glad för! Har inget alls intresse av att massa random folk ska läsa), och jag vet att i alla fall de flesta är familj och vänner, och jag vill att dom ska få veta om sånt här! Sen handlar det också om att första gångerna jag fick de här "attackerna" så blev jag sjukt rädd, och trodde typ att jag höll på att bli galen eller nåt, och vågade knappt prata med nån om det. Men, ju mer jag började prata om det ju mer distans fick jag till det, så för mig är det skönt att kunna prata öppet om det. Plus att jag i allmänhet är lite för att man pratar även om "konstiga" saker som händer en, tankar man har osv, istället för att alla ska gå runt och oroa sig i sina egna bubblor, vilket gör att man kan missa att andra kanske tänker och känner precis likadant! Nu menar jag mer i allmänhet alltså, förväntar mig inte att nån ska säga att Åh, precis sådär får jag också! Däremot, genom att prata om det med många olika, som i sin tur kanske pratar om det med nån, osv osv, så vem vet, kanske kan det leda till nån som känner igen nånting, har läst eller hört nåt om nåt liknande?

Det blev sovmorgon idag (skönt!), men, nu är frukosten uppäten och det är dags att vara lite produktiv. Om några timmar ska jag till jobbet, ska sitta barnvakt där ikväll också.

Tack förresten söta vännerna för kommentarerna! Emeliie, jag vet att du redan tipsat om henne, jag ligger lite efter, okej? ;) Och om igår - det hade ju varit jättelätt att bli sjukt irriterad, över all tid (och alla papper!) jag lagt på att skriva ut, häfta ihop, strukturera upp, gå runt i regnet... Men, vad tjänar det till? Inget ändras ju för det! Bättre då att tänka att jag var i alla fall modig som föresatte mig att gå runt med de här enkäterna, även om jag i slutändan knappt fick träna på det. Och att jag fick tid istället att maila massa folk om det här. Vissa dagar är det lättare, och ibland svårare, att ha ett sånt fokus, men, igår gick det bra i alla fall.

Produktivitet var det nu!

... så inte heller denna gång! Hah. Första stället jag gick till sov barnen till tre, så man fick inte ringa på innan dess, utan skulle knacka på fönstret istället. Bara det att ingen hörde mina knackningar. Och på andra stället berättade hon jag pratade med att i motsvarande kommunen där jag bor har de nyss infört att all research måste gå via just "kommunen", vilket tydligen är en rätt omständlig process... Men hon tipsade om att "grannkommunen" kanske inte infört såna regler (än), så att det kan vara värt att kolla upp. Jahaja. Inte så mycket att göra! Så den välfyllda påsen med alla papper, kuvert och foldrar fick så snällt följa med lika välfylld hem igen. Inte som jag tänkt mig, nej! Och eftersom det på dessa papper står att jag vill att enkäterna ska fyllas i innan 11 februari, så kommer jag nog inte kunna använda dom, eftersom det antagligen kommer dröja ett tag innan jag kan göra ett nytt försök att dela ut. Lite slöseri med papper, ja, men, vad göra... Nya strategin är att ringa och/eller maila förskolor först och fråga om jag kan komma förbi. Varför gjorde jag inte det på en gång, kan man ju undra. Men jag tänkte att det skulle kunna gå snabbare att gå direkt till några ställen nära här där jag bor, och förhoppningsvis få lämna ut direkt där och då. Men okej, man lär sig av alla försök.

Back to work!

Men okej, bara gå nu Karin. Du har ju suttit hela morgonen och häftat ihop och lagt i kuvert och skrivit på kuvert och foldrar - allt är strukturerat och klart. Vad är det värsta som kan hända? Att alla säger Eh, NEJ, gå härifrån NU! För det första kommer ingen vara så otrevlig, och för det andra, säger de nej, så tja, inget att göra åt, då har du försökt i alla fall! Sätt nu på det trevliga leendet och tänk ut nåt bra sätt att presentera dig på, och så bara GÅ nu. Okej?

Okej.

Sen ska jag förhoppningsvis fira med lite dans ikväll, så länge inte halsontet och huvud-tyngden blir värre. Kan ju alltid bara stanna på dansen en stund? Hehe, tja, försöka går ju alltid... I annat fall blir det till att krypa ner under täcket med favorit-gröna-teet med honung, lite choklad, och mer True Blood. Oavsett ska jag ta lite sovmorgon imorgon. Tror kroppen försöker säga att den behöver lite mer sömn.

Okej!

Melissa Horn är en ny Spotify-favorit! Lyssna, om ni inte redan gjort!

I torsdags på skolan pratade jag lite med Paul, en typ assistent till en av våra lärare. När han förstod att jag är på jakt efter olika förskolor, dels för att dela ut en enkät, dels för att försöka hitta nåt ställe som kan vara intresserade av att låta mig göra sitt projekt där, sa han att jag kan få komma till en av hans fredagslektioner som han har med just rektorer för olika förskolor! Så, den här förmiddagen har spenderats med att skriva ihop en liten presentation - vem jag är, vad jag vill göra, och varför - och på fredag ska jag förhoppningsvis få komma dit och prata med dom en stund! Sjukt bra tillfälle, både som en chans att knyta kontakter, och bara för att jag ska få träna på att presentera mig själv och vad jag vill! Känns lite nervöst, och jag undrar såklart om jag kommer lyckas få fram vad det är jag menar... Just därför ett gyllene tillfälle att få lite respons! Tänkte även se om jag kan få träna på Jethro nån gång under veckan, han är väldigt snäll men står samtidigt för vad han tycker, så jag kan tänka mig att han kan komma med lite bra konstruktiv kritik!

Och imorrn ska jag börja maila ut och gå runt här i området och försöka få dela ut lite enkäter, en kort enkät bara för att jag ska få en bild av vad förskollärare här tänker om jämställdhet... och förhoppningsvis få nån som säger Åh, det här är jätteintressant, jag vill gärna göra ett projekt med dig! I alla fall veta lite mer om det!

Spännande spännande...!

Nu är det dags att göra lite lunch, sen blir det jobb, sen ska jag veckostorhandla. Nödvändiga måsten!

Alltid denna sömnbrist; tidiga mornar; allt som ska fixas och kollas upp hit och dit; dagar där varje timme är planerad; tankar som snurrar; trött; kom ihåg det, glöm inte det, strukturera upp det... Fortfarande dock en underliggande lycka över att vara här, det ska mycket till innan det rubbas! Men. Jag behöver lite paus, och massa gos! Så, mitten på februari, kom nu? För jojomen, 15-18 februari kommer herrbesök! Haha, lite galet. Men, vad är livet utan lite tokigheter? (Och jag vet, det är bara 2,5 vecka dit(!), men, ibland känns allt som inte är just nu som en evighet bort)

Nu ska det hängas tvätt och sen blir det några timmars jobb. Blir kul ikväll dock när Stina och Johanna kommer hit, vi ska dricka lite vin och planera kalaset!

Att så mycket kärlek kan kännas bara genom ett Skypesamtal! Att få höra Emmas underbara röst så nära, fast hon är så alldeles för långt borta. Att få se, prata och sjunga med bror och Love. Det sprider sån kärlek i hela kroppen! Nu när syster har ny dator med webkamera kommer jag kunna prata med och se henne, Olivia och snart lilla Ebba också! Det gör det lite lättare att vara så långt ifrån.

Helgen har varit bra. Lugn, speciellt i kontrast till förra helgen, det har varit skönt! I fredags satt jag bara hemma, kollade True Blood på datorn och åt glass som var kvar i frysen sen innan jul. Typ första dan sen jag kom hit efter nyår som jag suttit en kväll framför datorn/tv:n och bara slötittat på grejer. Skönt! Igår blev det en joggingtur och sen en sväng på stan, där jag bland annat köpte en till klänning jag blivit lite kär i. Tack mamma och pappa för julklappspengarna! Det är kul att kunna unna sig sånt extra. På kvällen blev det middag här med Erik, Stina och Sofia, lite vin, massa prat, och så spel! Jag har köpt Articulate!, en engelsk motsvarighet till Alias, ett ordförklaringsspel. Kul! Det blev en rätt jämn match, med en del pikar och skratt, som det ska vara!



Och idag har vi haft en riktigt skön dag, samma gäng! Vi åkte till ett typ badhus i Archway, så det har badats, åkts vattenrutchkana, gungats på (mjäkiga) vågor, bubblats, och bastats! Hur skönt som helst. Perfekt söndagsnöje! Sen gick vi och åt på ett faktiskt småmysigt ställe nära där (Archway är inte det finaste området); sådär lagom mosiga och mysiga.


Stina och Erik; Sofia och jag!

Nu väntar en rätt hektisk vecka. Jobbar eftermiddag måndag, tisdag och onsdag. Blir plugg på förmiddagarna. Dans imorrn kväll! Kalas-planering med Stina och Johanna på onsdag. Skola torsdag och fredag. Barnvaktande lördag kväll, därifrån direkt till Sofias husfest med maskerad, tema "t" (jag ska vara en "time traveller" från femtiotalet. Billigt och bra; jag tar en outfit jag haft på swingdanskväll!). Söndag? Soooova!

Som tur är har vi inte så tunga "måsten" i skolan den här veckan, så jag känner mig rätt lugn. Och så kommer jag förhoppningsvis den här veckan kunna planera in två framtida besök att se fram emot! Det kan nog bli en bra vecka. Nu blir det choklad och kolla mer True Blood!

Bra dag idag! Som började redan igår kväll. Efter att ha suttit och pluggat hela dagen, med en naggande stress konstant i bakhuvudet, var det på kvällen äntligen dags för dans! Hela vägen dit gick en melodislinga på repeat i mitt huvud, I gotta get my body moving Shake the stress away. Och så blev det! Det tog några timmar, och några ofokuserade danser, men sista delen av kvällen släppte det äntligen och jag fick massa bra danser; det är sån energikick!

Sent hem igår, upp tidigt imorse. Joggingtur, sen lägenhetsstädning (kombosarna storstädade innan jag kom hem, nu ska vi börja med schemat!), sen efter lunch iväg till biblioteket. Satt och läste i flera timmar tills hjärnan sa Stopp, nu räcker det. Då hade jag iallafall lyckats göra klart det sista inför morgondagens "läxor", och kollat igenom två böcker av två nya husgudar - såna som gjort precis vad jag tycker är viktigt, med samma motiveringar, argument, värderingar och perspektiv. Inspiration!

Så, humöret börjar vända. Skönt så! Nu blir det strax sängen.

... mitt liv en dag kommer se ut som jag hoppas på nu (att jag på ett lyckat sätt kommer jobba med jämställdhetsprojekt i förskolor, ha konkreta metoder som jag känner mig trygg med, och vara erkänd och efterfrågad. Kanske bo på landet utanför London med en kärlek och några katter, oftast jobba hemifrån med att analysera och utvärdera och ha en liten arbetslya på gården där jag sitter, men ibland åka in till London till de faktiska förskolorna), och jag med ett litet leende kommer kunna tänka tillbaka på den här tiden av oro, och säga till mig själv Tänk om jag vetat då vad jag vet nu...

I'll do my best!

... vad fan det är jag gett mig in på egentligen. Hur ska jag kunna utföra nåt projekt, jag har ju ingen erfarenhet eller egen verklighetsförankring om sånt, bara vad jag läst mig till (och visserligen vad jag kunde se på förskolan förra året, men det var ju mer resultat, inte själva tillvägagångssättet). Och med förhoppningen sen att kunna bygga vidare på det, fortsätta med sånt? Och är det ens sånt jag egentligen vill göra, eller kommer det mest bara innebära stress och prestationsångest? (jag vet jag vet jag måste pröva för att få veta, men, tvivlen kommer ändå ibland) Och samtidigt som att det känns som att det finns en massa böcker jag borde läsa i ämnet, får jag höra från flera håll att det här landet inte satsar på gender-grejer.

Förklaringen till varför allt kommer nu ligger nog dels i en av lärarnas utfrågningar i fredags utifrån den stora uppgiften jag hade över jul, som gick ut på att förklara var jag befinner mig just nu i hela processen inför projektet. Jag välkomnar frågor, kritik och ifrågasättande, men jag har svårt för sättet han gör det på. Det finns en nedlåtenhet i hans sätt att uttrycka sig på som jag tycker är helt onödig. Men visst, han har fått mig att börja tänka från lite andra perspektiv, det kan jag ge honom. (sen kom den andra läraren, han som gett mig så bra kommentarer, efter lektionen och underströk att han tyckte i alla fall att uppgiften var jättebra gjord)

Sen, även om det har varit en otroligt bra helg, så hjälper det inte riktigt att det blivit för lite sömn... plus att jag fick migränflimmer tidigare ikväll. Trötthet, huvudont, en dos framtidsångest, och stress över alla borden... konstigt med själv-tvivel? Kanske inte. Strax sängen, får hoppas att det räcker med en god natts sömn för att vända måendet!

Helgen har som sagt varit bra i alla fall! House warming hos Tina i fredags, hon har nyss flyttat in i Paddington! Utgång sen, vi skulle till Heaven men där frågade dom efter membership cards, vilket vi ju inte hade, så, vi fortsatte traska lite. Folk droppade av tills bara jag och Stina var kvar, men, vi var danssugna! Skulle gå på Madame Jojo's i Soho men ville inte betala £8 för sista 1,5 timmen. Dörrvakten tipsade om stället bredvid (samma ägare) där det skulle vara billigare. £5 funkade för oss, så vi gick in dit. Och möttes av killar, killar, killar. Varav de flesta hånglade med varandra. Inte vad vi hade väntat oss, men å andra sidan är det ju inte direkt ovanligt med gay-klubbar i London... En tequila senare och vi dansade loss resten av natten!

I lördags satt jag barnvakt några timmar på dan, sen hem och äta och piffa, innan det var Inas leaving due på Dragon bar i Shoreditch (Ina som tog över rummet efter mig förra sommaren, och som var en av alla som var med på fyllefärjan). Jättekul att träffa alla dom igen, folk som jag lärde känna lite förra sommaren och har träffat sporadiskt sen dess! Vi hamnade sen på Ye Olde Axe, där jag bla fick dansa lite typ-swingdans med ex-flatmate Tony, det var skoj! Ett par timmar senare slutade dock musiken spelas, pga nåt power failure tydligen, så då passade det bra med hemgång. Stället låg egentligen bara en typ 10 minuters promenad hemifrån mig, så jag knallade på. Och gick, och gick, och gick. Åt fel håll, insåg jag efter alldeles för lång tid. Hoppade på en buss, också den åt fel håll. Inget lokalsinne 4 på natten! Hade i alla fall vett nog att fråga nån nästan på en gång, så det gick snabbt att hoppa av och byta håll. Men jag var lite less, ja.

Gårdagen var en helt perfekt söndag i alla fall! Fick börja med en virtuell kärleks-kick från Love via Skypa på morgonen, alltid bra! Gick sen en sväng ner till Brick Lane, längs Columbia Road på vägen. Solen sken, det var varmt i luften, massa folk ute, och ett par musiker stod och jazzade längs vägen, hur mysigt som helst!


Fick några ärenden gjorda innan jag tog bussen till Stoke Newington och mötte upp Sofia, Erik och Stina, för en promenad i fina kyrkogården där.

Sen gick vi hem till Sofia där det blev lyxfika med nybakade scones och te, mys i soffan och massa prat hela eftermiddagen och kvällen, så roligt! Massa planer har gjorts upp för våren också - vi ska börja med spa-dag på lördag, följt av brädspel och Nile City-tittande hos mig på kvällen, hur bra som helst! Jag har beställt motsvarigheten till Alias, wohoo! Är glad att jag lärt känna så bra folk här.

Nej, sängen nu, så att jag imorrn kan börja ta tag i saker, en i taget. Och det är nog ganska bra ändå att jag bara har jobbet en knapp månad till.

Men AH, vaddå leda projekt, förändra människor - jag?!